I Värnamo har de bestämt sig. Här är det samarbete som gäller för att lösa framtidens kompetensförsörjning till industrin. Kommun, skola och näringsliv – alla är överens om hur viktig fråga det är för regionen. Samtidigt som fler företag behöver engagera sig.
– Det är vår överlevnad det handlar om, säger Anders Stacke, vd på Hellstens Mekaniska.
TEXT & BILD // JOHAN LARSSON, MON AGENCE PR & KOMMUNIKATION
Det handlar om det industritekniska programmet på Smålands Tekniska i Värnamo. Utbildningen drivs av Finnvedens gymnasium med stöd från en ekonomisk förening där medlemmarna är lokala industriföretag. Föreningens främsta uppgift är att stötta med moderna maskiner och delta i programrådet som planerar utbildningens inriktning.
Anders Stacke, vd på Hellstens Mekaniska och Ulf Sjölin, vd på Nominit, sitter båda med i styrelsen för den ekonomiska föreningen och de ser ett behov av att fler företag blir medlemmar.
– När vi tittar in i framtiden är det kompetensförsörjning som är det största strategiska hotet. Visst, det händer andra saker då och då, men finns inte kompetensen är det rökt. Det är så klart upp till oss att vara attraktiva arbetsgivare och ligga i framkant, men det måste också finnas en tillströmning som vi kan bygga vidare på. Det vi brinner för är att dra vårt strå till stacken och med gott samvete kunna säga: Jag gör vad jag kan för att lösa den här strategiska frågan och skyller inte på någon annan, säger Ulf Sjölin.
Den ekonomiska föreningen, med det väldigt talande namnet Företag för kompetensförsörjning i Småland, har cirka 50 medlemsföretag. Engagemanget innebär ett par styrelsemöten om året samt upp till två möten med programrådet per termin.
– Det ger oss möjligheten att dels visa att vi tycker det är en viktig fråga, dels att vara med och påverka utbildningen. Det är heller inte en helt homogen sammansättning, utan här har varje företag möjlighet att framföra åsikter utifrån sin specifika bransch. Den kraft som finns från näringslivet tydliggör dessutom behovet av utbildningen gentemot kommunen och skolan, säger Ulf Sjölin.
För viktigt, det är det verkligen i region med flera tusen industriföretag. Eller, som Anders Stacke uttrycker det, skulle alla industriföretag i GGVG-regionen behöva anställa en person per år är vi uppe i cirka 3 000 personer årligen. Samtidigt som endast ett 40-tal elever går ut från ett industritekniskt program varje sommar.
– Då hör man hur skevt det blir. Vi måste med andra ord få fler företag att intressera sig för föreningen och vi måste öka intresset för utbildningen hos ungdomarna, säger han.
Allt började för ungefär tio år sedan när den dåvarande utbildningen av olika anledningar höll på att försvinna. Något behövdes helt enkelt göras och ett antal företag i trakten gick samman för att lösa problemet. Allt för att utbildningen skulle finnas kvar i regionen.
– Redan då såg vi att kompetensförsörjning var viktigt för framtiden och att vi behövde ha en fungerande försörjning. För vad är det som driver vår region? Var kommer intäkterna från? Jo, från näringslivet och industrin. Så både ur ett bolagsperspektiv och ett större perspektiv är det en utomordentligt viktig fråga, säger Ulf Sjölin.
Företagen bildade en ekonomisk förening för att kunna driva utbildningen vidare och så fortsatte det fram till 2018. Då tog kommunen över som huvudman och utbildningen blev en del av Finnvedens gymnasium. Samtidigt som den ekonomiska föreningen var kvar för att exempelvis säkerställa nivån på utrustningen och ingå i programrådet.
– Via programrådet kan vi följa vad som händer och vad som finns i planeringen. Vi är delaktiga och har möjligheten att påverka inriktningen. Samtidigt har vi, kommunen, skolan och andra aktörer, ett och samma mål. Att dra det i en riktning som gynnar näringslivet och regionen i stort, säger Ulf Sjölin.
Det är såklart inte på något sätt unikt med ett samarbete mellan skola och näringsliv. Tvärtom. Det är oftast en förutsättning för att en utbildning överhuvudtaget ska finnas. Det som sticker ut lite extra med Smålands Tekniska är just det som Ulf Sjölin nämner – att alla parter har samma mål och jobbar i samma riktning.
Något som är extra viktigt när Teknikcollege kommer in i bilden. För att bli certifierad av Teknikcollege måste det nämligen finnas ett samarbete mellan näringsliv och skola.
Johanna Arvidsson är processledare för Teknikcollege Västra Småland och kan jämföra med hur det ser ut på andra delar i landet.
– Smålands Tekniska är ett exempel på en skola som håller högsta nivå av vad Teknikcollege i Sverige förväntar sig och det har faktiskt varit skolor här från andra regioner för att lära sig mer om samarbetet, säger hon.
För ett stort bolag som dominerar på en ort är det kanske inte så svårt att få till ett bra samarbete med en skola. Men så ser det inte riktigt ut i GGVG-regionen, där det i stället är många mindre företag som driver orten framåt. Då får den ekonomiska föreningen ta på sig rollen som en samlad röst från industrin. Vilket ger resultat.
För eleverna på Smålands Tekniska är SM i CNC-teknik en stor målsättning under utbildningen. Håkan Petersson, från vänster, Jakob Petersson och Alexandra Törn Eriksson går alla i årskurs 2 och nästa termin är det dags för dem att försöka kvala in till SM.
– Det skapar möjligheter att få arbetskraft. Det svåra inom industrin i dag är ju att hitta kompetens, det är i princip omöjligt. De elever som går det här programmet är 100 procent anställningsbara. Bara det är värt allt engagemang, säger Anders Stacke.
Riktigt så ser det inte ut på alla ställen i Sverige. Anders Stacke berättar om den gången han engagerade sig för en liknande utbildning i en annan kommun – med där kommunen inte lyssnade på näringslivet. Resultatet? Inget engagemang, gamla maskiner och elever som inte var anställningsbara.
– Vi försökte bygga upp ett samarbete mellan företagen och kommunen men fick inget gehör. Då är det ju lättare att brinna för det här samarbetet och vår ekonomiska förening. Det blir så himla mycket roligare med ett engagemang, säger han.
Ulf Sjölin på Nominit stämmer in – och ser samtidigt vikten av att industrin tar på sig en drivande roll i frågan.
– Det fina med det här är att ansvaret hamnar i våra egna knän. För är vi involverade och engagerade, ja då finns det också en möjlighet att påverka. Det är upp till oss själva, säger han.
Jan-Erik Andersson har varit lärare på Smålands Tekniska i fem år och dessförinnan nästan 15 år på andra skolor i regionen. Han svarar blixtsnabbt på frågan: Vad är det viktigaste som näringslivet bidrar med?
– Det är att vi kan ha de mest moderna maskinerna som går att få tag på, säger han.
För att riktigt förtydliga hur moderna maskinerna är, berättar han om ett samtal med en lokal företagare där en elev på skolan hade praktik.
– Jag har ett problem, sa företagaren.
– Vad då för problem, frågade Jan-Erik tillbaka.
– Jo, Kalle hetsar mig, för han säger att ni har mer moderna maskiner än vad vi har på företaget.
Så är det faktiskt.
Och det märker även eleverna.
– Det är så klart en fördel eftersom många företag också vill ligga i framkant och ha den senaste tekniken. Då kan ju skolan inte ligga efter, då lär vi ju oss på gamla maskiner som företagen inte har, säger Alexandra Törn Eriksson som går i tvåan tillsammans med Håkan Petersson och Jakob Petersson.
– Vår utbildning ligger i framkant jämfört med andra industritekniska program. Vi har till exempel en ny svarv och ska snart få en ny fräs med moderna styrsystem, säger Jakob Petersson.
Näringslivets input i programrådet för Smålands Tekniska är avgörande för skolans överlevnad. Det menar läraren Jan-Erik Andersson, från vänster, som här samtalar med Anders Stacke, vd på Hellstens Mekaniska, och Ulf Sjölin, vd på Nominit. Har ni använt skolans nya app? Johanna Arvidsson från Teknikcollege visar stolt upp appen för eleverna Alexandra Törn Eriksson, Håkan Petersson och Jakob Petersson. ”Jag ser flera fördelar med att utbildas i moderna maskiner”, säger Jakob Petersson i årskurs 2, till vänster, som får medhåll av klasskamraten Håkan Petersson.
Samtidigt som maskinerna är moderna är kunskapen som eleverna får på Smålands Tekniska klassiska. Ett tydligt exempel på hur företagen delar med sig av sin erfarenhet och visar vad som är viktigt att kunna ute i arbetslivet.
– Vi har ett liknande basictänk som fanns på industri- och teknikprogrammen under 1990-talet och tidigt 2000-tal där eleverna börjar med manuella svarvar och fräsar. På många industriprogram i dag får eleverna ett CAM-program som de ska programmera i en CNC, utan att någonsin tidigare ha stått vid en maskin. Då får de inte någon känsla för det. Här börjar vi från grunden och det har man sedan med sig under hela arbetslivet. Det går inte att hoppa över en massa steg som många program gör i dag, säger Anders Stacke.
Samtidigt handlar samarbetet inte bara om moderna maskiner. Det handlar också om ett engagemang från näringslivet som skapar de rätta förutsättningarna för att utbildningen ska kunna hålla högsta klass. För Jan-Erik Andersson är det faktiskt avgörande för att överhuvudtaget stanna kvar som lärare.
– Annars hade jag inte jobbat här, säger han och fortsätter:
– Att skolan dessutom är certifierad av Teknikcollege gör att vi kan sätta lite tryck på eleverna. Vi är till exempel med i SM i CNC-teknik och det börjar eleverna prata om redan i ettan. Det är något som de verkligen sätter prestige i.
Resultat blir elever som sporrar varandra och som vill prestera under sin utbildning.
– Hade vi inte haft med företagen och inte haft så engagerade lärare, hade vi heller inte haft engagerade elever, och då hade vi kunnat stänga ner, säger Johanna Arvidsson.
I stället kan Smålands Tekniska blicka framåt. Redan nu är kommande steg under planering och det handlar då främst om att få in automation och förebyggande underhåll i programmet.
– Engagemanget hos oss alla imponerar så pass mycket att andra skolor väljer att komma hit på studiebesök. Samtidigt går det inte att luta sig tillbaka och bara få ett recept på ett samarbete och sedan åka hem. Ingredienserna måste också vara av högsta kvalitet, det vill säga de människor som är involverade måste brinna för frågan för att det ska lyckas. Annars ger det ingenting, säger Ulf Sjölin.
Förutom engagemang lyfter Johanna Arvidsson en annan viktig sak som näringslivet bidrar med. Något som kanske inte går att mäta i nerlagda timmar eller kostnader för moderna maskiner. Men som är minst lika värdefullt.
Kunskap.
– Det finns ingen som är bättre på att tala om för oss vad vi ska lära eleverna så de blir anställningsbara än näringslivet. Får vi inte kunskap om vart industrin är på väg, vad som är viktigt i morgon och hur utbildningen bör utvecklas, ja då kommer vi snabbt till en punkt då vi utbildar elever som ingen vill anställa, säger hon.
Det går helt enkelt inte att göra allt på egen hand, det måste finnas flera aktörer som alla bidrar med sin unika kunskap. Och där alla drar åt samma håll.
Så fungerar det i Värnamo. Men inte överallt. Ulf Sjölin kan se en uppgivenhet kring kompetensfrågan i andra regioner, en uppgivenhet som inte alls finns i Värnamo. – Det är nog det som skiljer oss från andra ställen i Sverige och som är vårt grundfundament, här finns inte ett uns av uppgivenhet. Jag tror inte att någon av alla inblandade parter gillar det begreppet, vi tänker inte ens så. Det ger oss en kraft som gör att vi kan se möjligheter från alla håll, säger han.
