Automatiserade processer i fokus

Natalia Proszowski, Emma johannesen och Eleonor Magnusson

Strömsholmen AB utvecklar, tillverkar och marknadsför egna produkter i form av gasfjädrar och gashydrauliska system för pressverktyg och tunga terränggående fordon. Verkstadsföretaget har utvecklat och förfinat denna teknik sedan 1983 och är sedan många år tillbaka världsledande med en marknadsandel på över 50 % samt med en export på 95 %. Tillverkaren är ett globalt företag i en spännande högteknologisk bransch. Strömsholmen AB grundades redan år 1876 och sedan starten har haft sitt huvudkontor och produktion i småländska Tranås.

Den här artikeln skall handla om vad automation ger för stora fördelar, både för människa och tillverkningsprocess. Och direkt inblandade i den senaste maskininvesteringen i två helt nya bearbetningsceller är tre tjejer som alla på sitt sätt har nyckelpositioner i uppstart, igångkörning och produktion.

Med en exportandel på 95 %, så är Sverige en liten marknad för Strömsholmen och de amerikanska ägarna sedan början på 90-talet skulle kunna och hade lagt produktionen där den är mest effektiv och kostnadsbärande.  Här har det visat sig att svensk produktion är konkurrenskraftig trots ett högre löneläge så har man effektiviserat och rationaliserat sina processer med automation och ny teknik.

– Att ligga i framkant är ett måste för oss för att vi skall kunna behålla jobben och ha produktion i Sverige. Därför har vi gjort kontinuerliga investeringar i teknik under årens lopp, säger Johan Gustafsson produktionsteknisk chef. 

Hur är utvecklingen Johan, vad händer i branschen?
– Då världen är inne i en period av politisk osäkerhet, så påverkas även Strömsholmen till viss del negativt då flertalet biltillverkare världen över håller igen på sina investeringar då man inte är säker på kostnadsbilden då det införs diverse handelshinder, ex. vis importtariffer. Dessutom är man under utveckling/omställning till alternativa drivlinor för förbränningsmotorn.

Hur ser maskinparken ut Johan och vad är den grundläggande filosofin bakom de senaste cellerna?

– Cirka 45 bearbetningsmaskiner, svarv, slip, borr. Ett fåtal manuellt laddade, övrigt automatiserat med stångmagasin, portal- samt industrirobotar. Grundfilosofin är hög tillgänglighet, flexibilitet samt minskad hantering för operatörer (pall in-pall ut).

Syftet med de senaste svarvcellerna?
– Tillverkning av ingående komponenter till gasfjädrar (rör + kolvstång).

Din roll Johan
– Produktionstekniskt ansvarig, 7 tekniker (inkl. mig själv). Se till att maskinparken snurrar med pålitliga maskiner och verktyg som fungerar. Detta för att få fram bra produkter till rätt kostnad.

Flexibilitet är oerhört viktigt, men svårt i vissa fall. Väldigt stor produktflora att ta hand om med både stora och små volymer. Det pratas väldigt mycket om ”Smarta Fabriker”. Det är där vi alla kommer att landa i någon form av både digitala lösningar vad gäller verktyg och maskiner men även på logistik och planerings sidan. Jag tror dock att det är viktigt att hitta sin egen ”Smarta Fabrik” och ta till sig det som passar ens egen vardag och utmaningar, resonerar Johan Gustafsson.

Hundra maskinoperatörer och sju produktionstekniker tillverkar världsledande produkter, varje dag

– I LT3000 maskinen har vi adderat borstning, gradning och märkning som naturligtvis hade varit personalintensivt och tungt. Nu får vi ett fint flyt i produktionen när fler operationer slås ihop, förklarar och informerar Jimmy Jensen ansvarig maskinsäljare Stenbergs.

Den röda tråden

– Vi installerade vår första bearbetningscell med robotteknik 2009 från Stenbergs, och har sedan dess investerat i totalt 22 maskiner i olika utföranden genom åren, säger produktionstekniker Arnold Efraimsson som arbetat på Strömsholmen sedan 1974, så Arnold vet och han kan detta med skärande bearbetning.

– Det har varit en häftig utveckling på Strömsholmen, det måste jag få säga. Mycket imponerande och att få vara leverantör av maskiner och teknik till ett sådant framgångsrikt företag och framsynta medarbetare är väldigt spännande och roligt, säger Jimmy Jensen på Stenbergs.

– När det gäller det senaste så handlar det om att kutsen väger upp till 15 kg och då blir det tungt och opraktiskt för operatören att hantera vikten vid laddning och plundring med telfer, så därför har vi nu robotbetjäning på båda cellerna.

– Vi har mycket att göra och behöver automatisera för att dels hinna med och effektivisera men också för att inte slita på våra operatörer.

 – Vi har även tagit hem jobb från externa tillverkare och gör mer och mer själva. Det ger oss en bättre kontroll och kvalitet blir bättre med automatiseringen.

Här flikar Jimmy Jensen in lite input om automationens fördelar;
– Jag älskar robotteknik i kombination med effektiva maskiner som underlättar för operatörerna. Dels tar du bort monotona och tråkiga moment. Och ytterst viktigt att betona – du får en förutsägbar takt tid som man inte får med manuellt. När du säkrat din process inne i maskinen, mäts cykeltiden på en detalj och du som operatör vet då exakt takt tid och tiden blir lika för varje detalj vilket gör att man får en uppfattning framåt när serien är klar om man sköter detta på ett bra sätt. Det ger en överskådlig och produktiv process som produktionsansvarig kan överblicka på ett effektivt sätt, säger Jimmy Jensen.

Produktionstekniker Arnold Efraimsson har arbetat med skärande bearbetning på Strömsholmen sedan 1974 och upplevt produktion i manuella maskiner, CNC-styrda maskiner och automationsceller – robot + maskin. Vad är det viktigaste att tänka på inom skärande bearbetningen när man automatiserar.

– Få bra spånavgång är utmaningen och vi jobbar kontinuerligt med att förbättra. Mycket handlar om tryckkärlsstål här på Strömsholmen och det är besvärligt att bryta i skärprocessen.

– Vi har lärt oss att när man skall automatisera så skall man inte kasta sig över automationen direkt. Det viktigaste jobbet att göra är att börja inne i maskinen råder Jimmy Jensen.

– Säkerställ så att du har en säker process och med det menar jag att du har en bra spånbrytning. Har du inte en bra spånbrytning så bygger du in problem, om det klämmer spånor, blir detaljerna inte bra. När man jobbat och fått ordning på detta först då kan man gå vidare.

– Jag jobbar med detta varje dag, jag vet hur man gör läxan. Vi håller nu på med installation och får hjälp av Emma på Stenbergs och Natalia på ABB som arbetar tillsammans med vår operatör Eleonor med den skärande bearbetningen och automationsprocesserna. Vi får bra stöttning och hjälp av våra verktygsleverantörer rent generellt. Vi tar hjälp av många som är inblandade och vi gör det tillsammans, säger Arnold Efraimsson på Strömsholmen.

Eleonor, Emma och Natalia, tre tjejer i fokus!

Emma Johannesen,
AB Sigfrid Stenberg, produktionstekniker.

Hur hamnade du i branschen?
– Jag flyttade till Södertälje när jag var 16 för att gå på Scanias Industrigymnasium, var väl inte helt säker på mitt val just där och då men när jag hade kommit igång med utbildningen, så insåg jag att det var något för mig. Jag har inte funderat över att byta bana då jag hela tiden stöter på nya utmaningar som får mig att inse att man bli aldrig fullärd. Efter gymnasiet fanns det en tanke på att plugga vidare till ingenjör men jag hade ett jobb som jag trivdes med och jag gillar blandning av praktiskt och teoretiskt arbete så jag sköt upp det på obestämd framtid, idag tvivlar jag på att det kommer att ske.

Kommer du från en familj som är i industrin och/eller har du släkt och kompisar som jobbar i branschen?
– Ja, min pappa har jobbat inom industrin hela mitt liv och när jag var liten hade jag turen att få följa med honom till jobbet ibland, vilket var något som jag alltid har tyckt om.

Jag träffade er på Strömsholmen före semestern. Vad pågick för arbete och vad var och är din roll?
– Jag jobbar som produktionstekniker och var där för att se till så att maskinen kom igång. Det innebär att man startar upp, programmerar maskinen, samkörningen med automationen och till sist håller utbildning med tekniker och operatörer.

Vi uppmärksammar tjejer i produktionen som ett tema. Vad tror du det ger för reaktioner internt men också externt?
– Jag hoppas och vill tro att det finns tjejer som mig själv som vill och är sugna på mer utmaningar och kanske kommer våga ta steget. Att jobba som resande tekniker är en utmaning på många sätt och som tjej är jag ganska ensam om det i hela landet, vad jag vet. Och varför det är så vet jag inte riktigt, jag har nog världens roligaste jobb. Jag träffar nya människor, stöter på utmaningar och får vara med i spjutspetsen av den tekniska utvecklingen.

Vad tycker du om temat kring ämnet i tidninge?
– Kanon! Jag försöker pusha för att bryta alla fördomar som kanske får tjejer att inte satsa på industri. Jag har jobbat som resande i fem år nu, innan det stod jag på ”golvet” som operatör i två år och det är ytterst få gånger de fördomarna som finns infrias.

Har du förslag på hur vi kan få fler ungdomar och tjejer in i branschen?
– Jag tror att allting handlar om att väcka intresse och status på vad industri kan vara. Visst att det kanske var mörkt och skitigt när föräldrarna gjorde prao på någon industri när de gick i skolan. Men idag är det oftast precis tvärt om, det är ljust, rent och möjligheterna finns för den som vill. Man måste börja tidigt och när man väl får ut ungdomar till arbetsplatsen så ska de inte utnyttjas till att få de värsta, tråkigaste och monotona uppgifterna, man måste redan där planera för att det kanske kan vara en blivande kollega och låta dem få vara med och känna på hur det kan vara ”på riktigt”. Ansvar och respekt tror jag är två nyckelord när man tänker på ungdomar, att komma från skolan och få känna på arbetslivet, att få någon form av ansvar att växa med och tyckte inte det fanns något värre när man gjorde prao eller praktik att bli ansedd som en nolla bra för att man var praktikant. 

– När jag gick i skolan och skulle göra mitt gymnasieval så tyckte min SYO-konsulent att jag hade ”för bra betyg” för att gå industriprogrammet.

En tillfällighet kanske men värd att uppmärksamma då ni var tre tjejer som jobbade med projektet installation av två nya robotceller. Vad var dina arbetsuppgifter?
– Ja, det är inte något som man ser ofta. Det var första gången för mig som vi är tre tjejer som jobbar ihop. Jag jobbade med produktionsteknik, alltså allt kring maskinen. Natalia jobbade med automationen och operatören Ellinor som vi båda utbildade för att kunna ha hand om cellen när installation och igångkörning var klart. Jag och Natalia samarbetade med kommunikationen mellan maskin och robot, vi skrev varsitt program, jag för maskin och hon för robot, och sedan samkörde vi detta tillsammans och löste de problem som vi stötte på under vägen.

Vad händer idag när vi kommer in i september, vad har hänt och vad är din uppgift just nu?
– Jag har haft några mindre projekt under tiden sedan vi var på Strömsholmen och just nu håller jag på och förbereder för nästa stora projekt, ett större projekt räknar jag som fyra veckor eller mer, detta projektet startar på plats hos kund med inkörning i mitten på september och beräknas bli klart till nyår. Jag har fortfarande samma roll.

Hur ser framtiden ut för dig på din arbetsplats. Vad är dina personliga mål i yrket?
– I mitt jobb blir man aldrig fullärd, men jag har ett mål att bli bäst på det jag gör.

Maskinoperatör Eleonor
Magnusson Strömsholmen

Hur hamnade du i branschen. Vad det via en lång riktad utbildning eller bytte du väg i ditt yrkesval för att prova något annat?
– Jag är utbildad ekonom men har alltid jobbat inom verkstad. När jag var mamma ledig med mitt andra barn blev jag arbetslös och tog då chansen att utbilda mig till CNC operatör via arbetsförmedlingen.

Kommer du från en familj som är i industrin och/eller har du släkt och kompisar som jobbar i branschen?
–Min pappa jobbade inom industrin. Även min bror fast inom träindustrin.

Jag träffade er på Strömsholmen före semestern. Vad pågick för arbete och vad var och är din roll?
– Innan semestern höll vi på att installera de två nya Okuma cellerna. Min roll som operatör är att få cellerna så funktionella som möjligt. Jag arbetat med dessa robotceller i 9 år och ser möjligheter att förbättra arbetssättet, sånt som inte fungerat så bra innan och sånt som vi absolut inte vill vara utan.

Vi uppmärksammar tjejer i produktionen som ett tema. Vad tror du det ger för reaktioner internt men också externt?
– Många tycker det är kul när sådant uppmärksammas, det behövs mer tjejer inom industrin. Dels blir det en annan stämning i verkstan och så behövs det nya synvinklar. Man ser saker på olika sätt och kan lösa problem från andra perspektiv. Externt tror jag att det kan öppna ögonen för tjejer som kanske inte tänkt att industrin kan vara ett alternativ i sitt yrkesval. -Jag tycker att det är kul att det uppmärksammats. Det är tre mansdominerade yrken.

Har du förslag på hur vi kan få fler ungdomar och tjejer in i branschen?
– Jag tycker det är bra att visa ungdomarna våra arbetsplatser. Dels via praktik men även genom studiebesök från skolorna.

En tillfällighet, men värd att uppmärksamma då ni var tre tjejer som jobbar/jobbade med projektet installation av två nya robotceller. Vad var dina arbetsuppgifter?
– Min arbetsuppgift är att köra maskinerna. Ge synpunkter på vad vi har för problem och vad som kan förbättras för oss operatörer t ex inom ergonomi, buller och spånbrytning. Lyfta upp sådant som tidigare varit problem. Nu när man bygger från början har man alla möjligheter att få göra om lite, det kanske inte har så stor betydelse för processen men har stor betydelse för oss som arbetar i den.

Vad händer idag när vi kommer in i september, vad har hänt och vad är din uppgift just nu?
– Nu är båda maskinerna igång. Så nu återstår det att trimma in programmen så att vi kan vara så effektiva som möjligt. Det är alltid lite små problem som måste lösas i början. Saker som man inte tänkt på innan det skarpt läge. Vision system som måste justeras, körsätt, verktyg som inte passar ändamålet och arbetet utanför cellerna.

Hur ser framtiden ut för dig på din arbetsplats. Vad är dina personliga mål i yrket?
– Just nu när det nytt och spännande med dessa två maskiner och den ena kör vi en helt ny produkt i, för oss som bara kört rör tidigare. Så nu ska jag lära mig att köra kolvstänger. Mitt mål är att kunna köra fler maskiner och lära mig mer om programmering. Det blir roligare och intressantare om man kan förstå och lösa det mesta själv.

Natalia Proszowski
produktionstekniker, automationsteknik

Hur hamnade du i branschen. Vad det via en lång riktad utbildning eller bytte du väg i ditt yrkesval för att prova något annat?
– Jag har alltid varit intresserad av teknik, så när jag skulle välja gymnasieprogram så blev det teknikprogrammet med inriktning mot arkitektur och design. Efter studenten började jag arbeta inom plast- och metallindustrin och blev inspirerad av en produktionsledare till att plugga vidare till produktionstekniker på Högskolan i Skövde. Där pluggade jag i 3,5 år och fick läsa allt möjligt inom produktions- och automationsteknik. Efter att jag hade tagit examen blev jag headhuntad för tjänsten som robottekniker och att jag hamnade just inom robotbranschen skedde egentligen av en ren slump. Jag fick möjligheten och tänkte att det inte kunde vara något annat än lärorikt och en rolig upplevelse, så varför inte. På den vägen började jag arbeta på ABB RAC MTT via Academic Work (konsultföretag).

Kommer du från en familj som är i industrin och/eller har du släkt och kompisar som jobbar i branschen?
– Båda mina föräldrar har jobbat inom tillverkningsindustrin, båda som montörer. Jag har lärt känna många människor på mina arbetsplatser som senare har blivit nära vänner till mig. En av dessa är min sambo Tommy.

Jag träffade er på Strömsholmen före semestern. Vad pågick för arbete och vad var och är din roll?
– Tillsammans med Emma satte vi en av två robotceller i drift. Jag var ansvarig för roboten och Emma för Okuma svarven. Strömsholmen hade investerat i två nya robotceller där robotarna laddade bearbetningsmaskinerna med, i mitt fall tunga och otympliga detaljer.

Vi uppmärksammar tjejer i produktionen som ett tema. Vad tror du det ger för reaktioner internt men också externt?
– Väldigt bra reaktioner, hoppas jag. Jag tycker att det är väldigt viktigt att vi uppmärksammas, framför allt med tanke på att vi är få tjejer på tjänstemannasidan. Tyvärr är tillverkningsindustrin mansdominerat och ofta måste vi kvinnor därför kämpa så många gånger mer för att visa att vi är minst lika bra på våra arbeten som alla andra, om inte bättre. Men ändå får vi inte alltid positiv feedback tillbaka för det.

– Att Strömsholmen valde att delta och visa upp arbetet visar att man gärna vill uppmärksamma detta. Även när ABB RAC MTT fick veta om detta var alla väldigt positiva och det kändes så otroligt kul med responsen.

Vad tycker du om ett tema kring ämnet?
– Jag tycker det är riktigt kul! Jag arbetar med detta dagligen och glömmer lätt bort hur häftigt det egentligen är. Det är inte alla tjejer som kan säga att de arbetar med bjässerobotar som gör precis det man själv vill!

Har du förslag på hur vi kan få fler ungdomar och tjejer in i branschen?
– Jag tror att det är viktigt att visa mångfalden av yrken som finns inom industrin. Många kanske tror att industri är lika med el och/eller montering, men så är inte fallet. Man kan jobba med allt från projekt till programmering, från montering till lagerarbete. Introducera fler teknikämnen på mellan- och högstadiet. Visa att det faktiskt är kul, lärorikt, varierande och utmanande att arbeta inom industrin.

En tillfällighet men värd att uppmärksamma då ni var tre tjejer som jobbar/jobbade med projektet installation av två nya robotceller. Vad var dina arbetsuppgifter?
– Som robottekniker fick jag arbeta med cellen på robotsidan. Där jag såg till att roboten kunde hitta detaljerna i pallarna med hjälp av en 3D-scanner. I Vision-programmet får man skapa inlärningar på detaljerna för att de senare ska kunna hittas och plockas av roboten. Jag fick jobba med detaljflödet i cellen för att optimera cellen så mycket som det gick.

Vad händer idag när vi kommer in i september, vad har hänt och vad är din uppgift just nu?
– Tyvärr är mitt uppdrag på ABB RAC MTT slut och nu är det dags för nya möjligheter! Jag ser fram emot hösten och ett nytt uppdrag på ett nytt och spännande företag!

Hur ser framtiden ut för dig på din arbetsplats och vilka är dina personliga mål i yrket?
– Som jag nämnde tidigare är yrket väldigt brett, det finns så otroligt mycket man kan göra och jag vill testa på så mycket som det bara går. Mina mål i yrket är att ha ett arbete där jag ständigt utvecklas, utmanas men har så otroligt kul på. Men när och var jag hittar den tjänsten lär bara tiden visa.